Jag fick min diagnos ADHD i julas. De värsta innan jag fick den var att jag trodde jag va dum i huvudet. Alla kallade mig korkad för att jag inte hängde med i matteboken. Alla kollade snett för att jag inte visste när gustav vasa va född. Alla dumförklarade mig tillochmed mina bästa vänner.

Men sen kom en tid då vi började ha syslöjd. Vi skulle sticka. JAG va den som fick hjälpa alla andra när läraren va upptagen. Under ett halvår hann jag göra ett par mjukisar, en tjocktröja, en halsduk, en kjol, och en mössa. jag va den "smarta" när de gällde allt praktiskt. Men det var de ingen som brydde sig om, alla levde kring fördomen att om man inte kan matte är man inte smart. Jag levde med dom den tiden jag svävade i ovisshet, då jag inte visste att jag hade ADHD.

när jag väl fick reda på att jag hade adhd. Va de min tur att dumförklara alla andra. För vem är smart när den inte kan se ur någon annans perspektiv. Vem är smart när den tror att matte är vägen till all framgång. Vad är egentligen att vara smart? De är väl olika för olika personer, men om att smart är att kunna alla ord i världen, och att veta allt om hur man tillverkar en skruv. Så tror jag att jag är väldigt osmart. Men om smart vore att kunna sticka en halsduk, eller att veta att om man blandar gult och blått blir det grön. Om det vore att vara smart, vore jag smartast i världen.

Nu kanske ni tänker "det finns ingen användning för att blanda färger eller sticka en halsduk". Men vad skulle du göra om det plötsligt blev istid och alla affärer va stängda och allt du hade va garn. Vad skulle du göra om du blev fattig, och de enda du kunde göra för att få pengar va att måla, men du hade bara råd med 3 färger. Skulle du va "smart" skulle du veta att om man blandar rött och blått blir det lila, blandar du rött och gult blir de orange, blandar du alla färgerna blir de brunt.

och där har du dina färger till din tavla. Att veta att gustav vasa är född 12 maj 1496 är säkert jättekul, men när kommer de till användning?

Jag önskar att alla kunde sluta dumförklara alla med någon som helst syndrom. och sluta dumförklara er själva för det är ju faktiskt det ni gör. Försök att vidga erat perspektiv till det större.

om man har nagellack i vatten så blir de skit fina mönster, som man sen kan ha på naglarna. De är svårt att förklara. Men jag provade lite sånt igår och kolla de blev ett påfågelöga!

Jag drömde att jag gick i min gamla skola, jag va ute på rast med mina bästa vänner. Så skulle jag röka så hade min ex bästa vän bytt alla mina marlbolo fräsch (röker bara dom) till LM. Jag va skitsur, för hon erkände inte :(

Vilken underbar dröm jag hade!

Jag drömde att jag va påväg till IKEA med min kompis christoffer. Väl inne på IKEA träffade jag Paulo (min pojkvän) sen när vi hade gått en liten stund får jag syn på mitt ex, som jag hatar över allt annat! Jag går rakt fram till honom, spottar honom i ansiktet och börjar slå så hårt jag kan.

När allt va över satte vi oss i bilen igen för att åka till Liseberg??? Så skickar mitt ex ett sms där de står "förlåt för att du slog ner mej, vill du bli tillsammans igen?" WHAT?

och helt plötsligt var jag i liseberg, i spökhuset där någon gång på gång skrek "jag vill ut!"

Sen gick jag till ett kloss hus. Där man bara lekte med klossar… Sen vakna jag

Usch jag hade världens mardröm idag! Jag är fruktansvärt rädd för spöken. Ja jag tror på spöken. Då menar jag inte fladdrande vita lakan, utan människor som har dött och kommer tillbaka.

Hela drömmen utspelade sig i min kompis hus. Jag satt uppe på vinden med min bror och gjorde läxor. Plötsligt kommer en vattenkran fram, Felix (min bror) tar fram en mugg och blir som paralyserad av vattnet. Som om han vore förhäxad, han bryr sig inte om att han har haft muggen under kranen alldels för länge och att den totalt har svämmat över, och de rinner nu vatten ut över hela golvet.

Jag springer ner från vinden i förskrekelse, till mamma och pappa och berättar vad som har hänt. Mamma säger att det inte är något farligt och att han brukar göra så. Men då visar jag en teckning som felix hade målat samtidigt han höll på med vattnet. Teckningen hade en slags tabell med 1,2,3,4,5,6,7,8,9 på en rad. Under varje siffra satt de en stämpel, antingen ett hjärta, en blomma, eller en stjärna. Nu börjar pappa reagera, men ändå gör ingenting. Mamma lägger sig i sängen och sover.

Dagen efter kommer de en gammal gubbe för att undersöka felix. Så fort han ser felix blir han som till is. Alla sätter sig i köket, och han tar upp en bok och börjar läsa.

" Från urminnestider har de här huset spökat. Det var en man som var väldigt fattig. Han har i hela sitt liv varit en tjuv. En dag sprang han från vakterna precis här utanför. Han tog en av dom vita hästarna, sprang upp för skogen och gömde sig i eran källare, det han inte visste var att de bodde någon här. Han blev vansinnig när han fick reda på det. ingen vet varför. När han skulle gå upp för trappen för att döda er, ramlar han och slår i huvudet och dör"

Jag blir såklart skiträdd, och springer till min kompis som är på väg hem. Jag frågar om jag får sova i hennes säng för att jag va rädd. Men hon kollade bara på mej och sa "bara när jag vill att du ska vara där" och sen gick hon.

Jag vänder mej om och ser att bänken man brukar sitta på är nu uppyntad med en vit duk, två guld ringar, blommor. Jag tänker att de är min kompis föräldrar som precis ska gifta om sig. Sen ser jag spagetti som ligger i en liten låda. Utan att bry mig om den så sätter jag mig på den. Min mamma börjar skratta och jag oxå. Sen kommer felix ner för trappen helt blodig och svart på hela kroppen.

Och där vaknade jag som tur va. Alltså den kanske inte värkar så läskig när man skriver den så här. Men när man ser allting som jag gör i mina drömmar, fifan asso!

Så här såg mannen ut ungefär, fast de va en vit häst ^^

Hejhej! Nu ska jag äntligen börja blogga igen! Och de kommer absolut inte bli som förra gången! Jag kommer inte skriva ut lika mycket personliga saker, jag kommer blogga när JAG vill och känner för det.

Och framförallt ska jag inte skriva skit om andra. Anledning till varför jag gjorde de, är för att jag har ADHD. När man har de, fattar man inte riktigt vad man håller på med, eller vad man ger sig in på.

Men nu äter jag medicin och vet exakt vad jag ska skriva och inte.

Den nya bloggen blir inte en blogg för er tyvärr utan en blogg för mej!

Som en dagbok. Jag ska lägga upp naglar, muffins, kläder.

Och en av anledningarna till att jag börja blogga igen är för att jag ska kunna skriva ner mina drömmar. Alltså nattdrömmar! Jag drömmer så mycket konstigt så jag tycker de är roligast att skriva ner dom :)

Måste verkligen få skriva av mig.

För det första fattar jag inte hur du kunde förlåta mej för de "val" jag gjorde förut. Men å andra sidan, du har svikit mej så många gånger.

Jag sitter å tänker på tiden. Sommaren då de va du och jag. Sommaren då jag varje dag åkte till dig. Du va speciell. Du är fortfarande speciell. Du har en verklig plats i mitt hjärta. Du är en tvättäkta vän uppifrån och ner.

Jag kommer ihåg att du alltid hämtade mej på moppe. och jag va alltid lika rädd att jag skulle flyga av för att du körde som en idiot. Jag kommer ihåg alla kvällar då jag frågade vart vi skulle och du sa nånting. Men när vi väl kom fram va ni någon heeeeelt annanstans.

Jag kommer ihåg hur du alltid brukade peta ner dina fingrar i aquariumet.

Jag kommer ihåg hur du alltid tjatade om dina spånga mackor.

Men de är ingenting som kommer hända igen. Jag har mitt liv nu, som jag trivs med. Vi får vara glada över minnena vi skapat tillsammans.

Men kom ihåg att du är den personen som får mej levande, och att jag alltid finns för dej. Du är underbar vännen, du vet vem du är <3

De här är de sista du hör från mej. Du är nog den mest falska personen i världshistorian. Och sånna som du vill jag inte ha nått å göra me.

Du är född med hat. Du är född med falskhet. Men där JAG växte upp finns ingen falskhet.

Du lärde mej att inte lita på någon. Varför? Jo, för att DU själv har varit med om så mycket svek. Du lärde mej att aldrig säga "jag älskar dej" till någon. Men de är bara för att DU själv blivit sårad. Men vet du vad? De här är mitt liv, och du har ingen rätt att lägga dej i.

Jag säger precis vad jag vill. Litar på vem jag vill. Har kontakt med vem som helst.

Snälla sluta bry dej. Sluta säg åt mej vad jag ska göra. Du är inte min mamma!

Tänker inte säga ett ord till, tänker inte leva din kultur längre, de är här jag bor, och de är här jag stannar!

Jag har skrivit såna här texter 100 gånger. men Jag har så galet mycket känslor nu. Så jag måste verkligen skriva av mej…

Jag vet inte riktigt vad jag tänker just nu. Men de jag tänker, de handlar allt om dej. Du går i mitt huvud dygnet runt, du finns tillochmed i mina drömmar! De känns som om jag återfått mina känslor. Inte för att jag inte hade några förut. Jag har alltid haft känslor för dej. Men dom har blivit starkare.

De du gjorde för mej i fredags, jag ville nästan bara flyga upp till gud och kyssa hans läppar. Du va med MEJ på din 20års dag. Varenda kille hade valt att gå ut och festa, ha kul med sina vänner. Men du var hemma i sängen och myste med mej. De är de finaste du någonsin gjort för mej, de är de finaste nån nånsin gjort för mej! Även om du inte behövde anstränga dej speciellt mycket. Men veta att jag betyder så mycket för dej att du spenderar hela din 20års dag med mej!

Jag förstår de nästan inte själv. Att de finns sånna människor kvar!? Efter alla gånger jag har litat på människor, trott på deras ord och sen blivit sviken, krossad och helt förstörd. Du ger mej nya hopp! Att de faktiskt finns något som heter sanning, att de faktiskt finns något som heter äkta, att de faktiskt finns något som heter kärlek.

Jag har skit svårt att förlita mej på folk, efter vad alla har gjort mot mej. Men jag har insett, du är inte som alla andra. Efter 5 månader med dej, kan jag säga med handen på hjärtat älskling, jag litar på dej till 100%!

Att du kanske inte alltid håller vad du lovar är en sak, de är en skitsak i de här sammanhanget. Men att när du säger "jag ligger i sängen och kollar på tv". Då VET jag att du inte är ute och festar tillsammans med massa tjejer. Du skulle aldrig ljuga om nånting sånt! Och de känns så förbannat jävla fitt skönt att ÄNTLIGEN kunna lita på någon. Att känna att de faktiskt är sanningen han säger. Att slippa oroa sej hela tiden. Klumpen jag haft i magen i flera år, har äntligen lossnat! Du kommer nog aldrig förstå hur skönt de är.

Jag är så sjukt tacksam över att du finns för mej. Och framför allt att du spendera din stora dag tillsammans med mej. De fick mej att tänka om TOTALT! Jag ser dej på ett helt annat sätt nu. Ett bättre sätt! Mer känslor, mer kärlek. Jag är som galen! Jag är som nykär! Jag får fjärilar i magen när jag ser dej. När du kysser mej är de som om jag får nya batteri. De lxm strömmar glädje genom hela min kropp. Så fort du rör vid mej, tänker jag "omg, han rör mej" som om de aldrig hänt förut. känns som om att varje kyss du ger mej, vore den första. De är helt sjukt jag vet. Men antar att de är så när man är kär :$

Du är min man, du är min kvinna, du är min pojkvän, du är min familj, du är mitt allt Paulo! Jag tänker inte låta nånting fucka upp de den här gången. Även om jag känner mej arg ibland, överstiger min kärlek till dej all aggression. Som att släcka eld med vatten. När vi bråka fick jag en inblick i hur de skulle vara att vara utan dej. De är inget liv jag vill leva! Du är de bästa jag har! Du ger mej kraft för varje dag som går.

Jag vill inte säga de… men du vet att jag gör de. Utan att jag behöver säga de.