jag vet inte vart jag ska börja… Min kärlek till dej är utan ord. De finns ord, men det är så mycket, mycket mer!

I början av vårt förhållande var allt knas. Vi bråkade över minsta lilla. Jag blev sur över små saker, du blev sur över små saker. Den dagen det var riktigt illa. Den dagen jag satt på tunnelbanan hem och du ringde mej och sa att du inte orkade mer. Att du inte hade energi kvar för ett förhållande, att du inte va redo, att du inte ville såra. Den dagen gick de upp för mej hur mycket jag verkligen tycker om dej. Du vet själv hur mycket jag kämpade för dej! Jag satt bokstavligen och tjatade sönder på dej. Du sa att du inte orkade, men jag fortsatte. Jag ville inte ge upp, jag tänkte inte ge upp. För jag visste precis vad jag ville ha, jag visste precis vad som verkligen betydde nånting. Du! Du var allt i min hjärna just då. Jag planerade tillochmed vilken tid jag skulle börja prata med dej.

Tillslut fick jag som jag ville. Och du var min igen.

Du fick mej att förstå att de inte är värt att bråka om småsaker, eller överhuvudtaget ta upp dom. Jag ville ägna mej åt dej! Även idag kan jag bli sur över grejer, men de är inte ens värt att prata om. Jag vill inte riskera nånting när de gäller dej. Jag har inte mått så dåligt på länge som jag gjorde dom dagarna vi bråkade.

Jag har aldrig i mitt liv krigat så mycket för en kille. Men det var så värt det! Vi har inte bråkat på säkert en månad. och jag känner mej inte längre "irriterad" på dej. Jag känner mej trygg och glad. Vi är lika på något sätt. Du förstår mej som ingen annan gjort förut.

Som i lördags när jag grät. Du frågar inte "hur mår du?", för de är ganska uppenbart hur jag mår.. Du frågar istället "Vad är de som har hänt? berätta för mej, så känns de bättre!"

De gör mej så jävla lugn. De bevisar att du faktiskt bryr dej. Och att ha en pojkvän som man känner sej trygg med, är mer än underbart!

De va inte ens meningen att vi skulle bli något. Du fråga om jag ville sova hos dej, jag tänkte "visst, jag har inget bättre för mej. sova hos en skit rolig kille kan bli intressant". Jag hade föreställt mej att sova hos en vanlig kompis. Men de blev så otroligt mkt mer! Efter nån vecka så hade du fågat mej i dina armar. Jag ville först inte erkänna att jag va kär och hade känslor för dej. Mina vänner fick säga de till mej gång på gång för att jag skulle förstå. Men jag hade verkligen inte föreställt mej att jag skulle få känslor för dej, så de blev lite förvirrat. Jag pratade om dej som om du vore gud. Jag visade alla mina vänner så fort du skrev nåt gulligt. "kolla va han skrev!!" skrek jag och skrattade som en idiot med lyckliga glittriga ögon.

Den känslan försvann efter ett tag. Men idag ligger den på topp! Jag visar tillochmed min lillebror smsen du skickat, bilder på dej som du har tagit, saker som du gett mej. Han bryr sej inte överhuvudtaget men jag måste få ut min glädje för jag har alldeles för mycket. Du gör mej lycklig. ÖVERLYCKLIG!

Jag har sagt de förut och säger de igen. Du är en fantastiskt person och är allt från himmel och jord för mej. Skulle jag behöva simma atlanten och tillbaka för dej, skulle jag göra de! 100% kooora bil <333

Jag vill inte säga de… men du vet att jag gör de. Utan att jag behöver säga de.