när kroppen tar över och man inte orkar göra nånting. de är otroligt jobbigt. Jag tror alla kommer gå igenom en sån här fas. Jag går igenom min nu. Och de är fan inte lätt! Ett tips för er alla som känner att man har slut på energi. Slösa inte tid på att försöka göra saker du nästan vet att du inte kommer klara av. De är småsaker bara.

Som jag idag tex. Jag vet att jag kan baka muffins. Men ändå gick nått snett. Jag va tvungen att slänga ALLT! De tar verkligen knäcken på en! Jag blev jätte ledsen och skit irriterad. Jag hade planerat en dag med bara bak (jag brukar ha såna dagar) men allt gick i krasch när dom jävla muffinsarna blev förstörda. Man blir så besviken, och så stressad över att veta att man måste göra om samma skit igen.

Och allt med skolan. Jag hade planerat att jag skulle gå på alla bild lektionerna. Men jag gick inte på en ända, allt pga att jag inte orkade. Och för att jag aldrig kan sova om nätterna längre. Så jag är inte direkt utvilad om dagarna. Jag blir så besviken på mej själv. Att jag inte ens klarar av att gå på en lektion jag ÄLSKAR. Men bara tanken på att sitta på bussen, åka tåg, träffa alla klasskompisar, de gör mej trött, stressad och ledsen. Jag fattar inte vad som är fel. Men jag gråter av minsta lilla. Jag blir sur över minsta lilla. Jag skriker på mina bröder och min pappa som jag aldrig gjort förut. Sen när man insett hur illa man betätt sej vill man bara dö. Just nu vill jag gå under jorden tillsammans med paulo och bara radera alla mina minnen. För jag orkar inte komma ihåg, jag orkar inte kämpa för nånting som inte går.