läs å ta åt dej!

100 miljoner har smsat och ringt idag. men ändå är du den ända jag svarar på. Varje gång jag får sms hoppas jag att de är från dej, men de blir en besvikelse när jag ser att de är någon annan. jag orkar inte ens bry mej om någon är orolig. jag orkar inte bry mej om nån skriver på msn. för just nu är jag orolig för dej och lämnar ALLT åt sidan för de här.

 

trodde aldrig att de skullle bli så här. trodde aldrig heller att jag skulle vara tvungen att va utan dej. drömde att vi gjorde slut igår och när jag vakna blev jag fett glad över att de bara va en dröm. Men när jag kom till verkligheten förstod jag att de inte bara va i drömmen, utan i riktiga livet oxå. Hela dagen va förstörd…

 

jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden när vi låg där i sängen. Jag önskar att jag ba hade tagit ditt huvud kollat dej i ögon sagt förlåt och kysst dina läppar. Så som vi brukar göra.

 

Kommer du ihåg första gången vi träffades? när vi låg i din säng och kollade på tv, när du "retades" med mej. tog dina läppar så nära mina du bara kunde, tillslut stod jag inte ut längre och blev illa tvungen att kyssa dej. Jag kommer ihåg va du sa efter… du sa "fan va jag har längtat efter de här"

vet du va jag har längtat efter? en ärlig kille med humor som alltid finns där. Jag hade de ifrån 20 september 2010 tills nu. men du är fortfarande en ärlig kille med humor som alltid finns där. men grejen är den att du inte längre är min. De svider i hjärtat att säga de, men de är ju så de är.

 

jag kommer ihåg alla gånger jag inte kunnat sova, då du kliat mej i håret. jag kommer ihåg alla gånger du rättat mina stavfel eller lärde mej ord. Jag låtsades bli arg, men ändå satt jag och log. Som den gången jag råkade säga min hår istället för mitt hår. Du har mobbat mej ända sen dess. Varje gång vi va ute och du skulle kyssa mej då jag ryggade tillbaks och sa "inte här" med min absolut gulligaste röst. Alla gånger du har skakat min cola för att den inte ska va så kolsyrad. Alla gånger du försökt väcka mej på morgonen och jag vaknar typ 2 sekunder innan vi ska gå. Alla gånger jag har stått å väntat vid viggbyholm trafikplats på att du ska jobba klart. Alla gånger vi kalla varann tönt. Dom gångerna du tagit min hand och sagt "kitty jag tycker om dej jätte mycke".

Jag saknar allt. och jag saknar dej, de va ju inte direkt länge sen vi träffades men de känns som en evighet.

 

Jag förstår allvarligt talat inte hur jag kan va så respektlös mot dej. Jag förstår inte varför jag helt plötsligt slutade lita på dej. Efter allt vi byggt upp, bara försvinner. Den här helgen har varit helvete rent utsagt!

 

klarar inte av att veta att jag inte får vara me dej… Du är min kärlek, du är mitt hopp, du är mitt allt! Nu börjar orden ta slut, men känslorna för dej fortsätter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0