Tänk dej att allt du hör försvinner ut genom andra örat. Tänk dej att allt du lärt dej under en dag är borta den andra. Tänk dej att du får ett papper med ett stavfel, och hela uppgiften är förstörd. Tänk att läsa en text med bara ord utan sammanhang. Tänk dej att för varje sekund som går sitta och må dåligt. Tänk dej en vanlig skoldag, fast 10 gånger värre!

De är min skolgång. Jag pratar för alla nu, inte bara för mej! Ni andra "vanliga" verkar inte förstå hur extremt jobbigt de är att ha koncentrations problem, inlärnings svårigheter, adhd osv. De blir dubbelt jobb för oss, om inte trippelt! Jag HATAR när ni "normala" säger "fan va lätt de här är". Medan man själv sitter som en jävla idiot och fattar ingenting.

Jag önskar jag va utan problem. Jag önskar jag kunde ha lätt att lära mej. Jag önskar jag kunde förstå mer än bara "bebisord".

För jag har kommit på en grej. Anledningen till att man inte kommer ihåg de när man va liten är för att man inte hade något språk att tänka med. När jag va liten lärde jag mej alla "basord" men när jag kom upp i åren, slutade jag lära mej. Så nu kan man säga att jag pratar bebisspråk. För jag förstår INGENTING av de ni "normala" säger. De är därför de är så jävla skönt att snacka me Karro, Anton, Casper, och Caroline. Vi ligger på samma nivå och vi alla vet hur de känns att vara bokstavsbarn. Att bli behandlad på ett annat sätt.